Berry Loves Bagel

Kom hem tidigt imorse till Arlanda.. Det var bara att hoppa in i bilen och köra till Kopparberg för föreläsning...
Man var lite sliten men som tur var så var det inte så lång föreläsning...

Ja.. jag drog juh då iväg på semester till Gambia.. Det var ritkigt skönt.. det kommer bilder senare, men idag blir det bara lite kort info, sen måste jag sova bort jetlagen.. :)

Planet till värmen var som vanligt försenat så ett par öl hann slinka ner så flygresan gick bättre än förväntat.
Väl framme så fick vi våran första såkallade "Gambian experience".
- Ni som någon gång har rest till liknande turistländer vet juh att det ofta kommer en snubbe och vill bära väskan i hopp om att få dricks...
Men vi fick en liten chock när vi i tron om att vi själva drar våra väskor ser en gambian som två meter framför oss går med våra väskor...Det gick så fort.. han frågade liksom inte om han skulle bära väskorna utan han bara grabbade åt sig dom i farten så vi märkte knappt vad som hände.. när han hade dragit våra väskor dom typ två metrarna som det var till bussen så vänder han sig om och säger "Yes, you can pay now".. där står vi som två frågetecken då vi fortfarande inte har förstått att någon annan har dragit våra väskor till bussen.....

Hotellet var över förväntan och det blev middag så fort vi lagt in väskorna.. Första intrycket av maten var väl inte mega positivt, men vi lyckades hålla minerna i alla fall... Redan viid första middagen så fick vi våran första och under hela vistelsen bestående gambian friend... Abraham..

Efter maten stod vi vid hans lilla shop i typ en timme medans han förklarade hur viktigt det var att uppleva Gambia "the local way", man skulle absolut inte ta några utflykter som researrangörerna erbjöd.. Om vi ville se någonting så skulle vi prata med vår gambian friend och så skulle han visa oss " the local way" (uttrycket användes ungefär tre gånger i varje mening).
Vi tyckte ändå att det lät ganska vettigt, men kände att vi ville ha tid för oss själva så dagen efter försökte vi smyga oss iväg för att besöka krokodilfloden...
Vi han ungefär hundra meter innan en ny gambian friend dök upp och ville hjälpa oss.. vi försökte förklara att vi bara skulle se oss om, men han sa bestämt att vi skulle få jobbiga gambianer efter oss om vi gick själva (han förstod inte riktigt att han själv var en utav de där jobbiga gambianerna).
Efter ungefär ytterligare hundra meter och fortfarande i sällskap av den här killen som vägrade lämna oss ensamma så dyker Abraham upp.. (Jag tror på allvar att han spionerade på oss under hela vistelsen).
Så det blev ett besök i krokodilfloden med både Abraham och våran nyblivna grambian friend.
Det fanns ca 150 krokodiler vid krokodilfloden och dom blev matade med fisk varje dag för att dom inte skulle känna sig frestade att ta ett smakprov på alla turister som kom för att titta på dom. Detta gjorde att det var fritt fram att klappa krokodilerna, det var en rätt häftig upplevelse.
Självklart kostade denna "guidade tur" oss mer än vad den hade gjort om våra gambianska vänner inte hade envisats med att haka på.
När vi en dag gick på gatan så springer det fram en snubbe till oss och säger att han jobbar på vårat hotell. Vi kände inte igen killen men vi ville inte verka dumma så vi skakade hand och låtsades som om att vi känner igen honom. Han berättar att han precis har gift sig och att man måste visa respekt genom att följa med honom hem och säga "Salam malakum" till hans nyblivna fru. Nykomlingar som vi var så hakade vi på. Vi hälsade på frun och  grattade. Sen förklarar snubben att man brukar köpa ris till brudparet som en brudgåva och att dem då skulle be för dem som har bidragit med ris eller med pengar till ris. Han ber oss skriva ner våra namn och hur mycket vi vill bidra med. Vi tyckte att han kunde väl få en hundring i alla fall (ca 35 svenska kronor). Under den här penga diskussionen så förstod vi juh att dem inte alls hade gift sig utan att det bara var ett försök till tiggeri. Men vi orkade inte ge oss in i någon konflikt så vi tänkte bidra med en hundring, men då förklarar killen att 700 dalasis skulle räcka (typ 250 spän). Självklart gick vi inte med på det utan försökte snällt förklara att vi inte hade med oss mer än hundra. Då säger snubben "Yes 100 dollars.. that´s okey". Vi förklarade att vi pratade om 100 dalasis och man verkligen såg besvikelsen i killens ansikte, men eftersom att vi nu insett att han varken jobbade på vårat hotell eller hade gift sig så började vi bli smått irriterade och gav honom hundringen och gick därifrån..
Det är ungefär så folket fungerar i Gambia.. Om man går på gatan så kan det kommer en snubbe och gå bakom en stund och peka på saker och berätta någon mening om vad det är.. även om man inte lyssnar på honom. Sen ser dom det som en guidad tur och vill ha betalt för det..
Efter några dagar lärde vi oss tackla dessa människor och det underlättade verkligen..
En dag smög vi oss iväg till bijilu forrest park för att titta på apor och lite andra djur. Abraham och hans kompis Faba ville gärna ta med oss dit, men eftersom att vi ville gå själva så fick vi smyga oss iväg..
Jaa... det är väl värt att nämna att en apa hoppade upp i mitt knä och satt och mös... :) (Avundsjuk Bagel???)

Abraham och Faba tjatade på oss varje dag att vi skulle följa med till parken, men då vi redan hade varit där så var vi tvungna att dagligen komma på någon bortförklaring och vi kom på den briljanta iden om att säga att Göran hade " a bad stomach".. vilket var delvis sant.
Men våra vänner hade självklar lösning på detta problem, liksom alla andra bortförklaringar vi försökte oss på. Denna lösning hette Babua. Det var någon sorts frön från något träd som man skulle blanda med vatten och sedan dricka och magen skulle bli bra på ett kick. När vi låg på stranden en dag så kommer dom förbi med den här skumma "medicinen" och säger att imorgon kan vi åka till parken för då är magen bra.
Vi försökte med att det kanske inte skulle hjälpa på Göran eftersom att hans mage inte är van vid den sortens medicin, men det fungerade på alla sa dom.
Vi höll i alla fall fast vid att Görans mage inte var kurrerad och han fick till slut smeknamnet "plastic stomach" medan jag fick heta "iron stomach" (Jaaa... jag var lite nöjd)..

Vi  lyckades med våra bortförklaringar och vi slapp turen med Abraham och Faba, men dom kom ständigt med nya försök och nya förslag på vad vi kunde hitta på... Det slutade med att Göran fick säga att han absolut inte kunde lämna hotellet för att hans mage absolut inte var i skick...

I sin helhet så hade vi en jättetrevlig resa, och fick med oss många minnen, både bra minnen och mindre bra minnen som å andra sidan är de minnen som man skrattar åt så här efteråt... :)

Men nu sitter jag här med kurrande mage och ögonloch som hänger i knävecken.. men som sagt så återkommer jag med bilder..  bland annat på krokodilerna och apan som SJÄLVMANT hoppade upp i mitt knä!!! :)

ha det gött.. puss å kram