Berry Loves Bagel

Jaa.. vad säger man.. Det har inte varit nå uppdatering här på ett tag..
De flesta som läser här vet nog att det har funnits skäl att prioritera annat..
För övrigt har jag inte haft någon vidare lust att blogga.. Det har känts ganska oviktigt..

Nu tänkte jag ändå blogga lite för att visa att jag inte har glömt bort bloggen....
Dock är jag fortfarande inte särskilt motiverad på att skriva om nåt,  men jag kan berätta om helgen iaf..

Mamma och Christer var här i helgen och då vi kände oss tvugna att hitta på nåt att göra så beslutade vi oss för att åka och paddla kanot.
Vädret skulle vara kanonfint, men som vanligt kunde man inte lita på smhi, så vi blev djupt besvikna när vädret inte alls var som vi hade hoppats på.
Man kan säga att jag påmindes om varför jag lovade mig själv att aldrig paddla kanot efter min och Bagels kanotfärd i Thailand.
Det var inte alls kul att paddla.. Hade det varit fint väder så kanske det hade varit mysigt, men nu var det mest tidsfördriv.
Vi paddlade en stund innan vi gick i land på nån liten ö för att njuta av våran picknick.
Väl i land tar jag mig ett djupt andetag, men ångrar mig snabbt när jag till min fasa upptäcker att nåt djur har flugit rakt in i min hals under dem få sekunderna jag öppnade munnen för att dra in frisk luft. Jag får akut hosta som blandas med kväljningar och jag kunde konstatera att insekten inte ens hade vett att flyga in i rätt strupe. Efter fem minuters hostande så lyckas jag hosta upp insekten och det visade sig vara en mygga.. Extremt äckligt!!!!
Vi åt upp vår picknick och hoppade i kanoterna igen.
Vi åkte i två kanoter vilket kanske är logiskt med tanke på att vi var fyra pers. Men helt plötsligt ropar mamma från deras kanot och jag ser att hon pekar ner i våran kanot. Jag tittar bakom mig där hon pekar och hinner knappt reagera på vad jag ser innan jag inser att jag har hoppat framåt i kanoten och klamrat fast mig i fören för att inte trilla i vattnet. En stor spindel hade tagit snålskjuts i våran kanot och jag skriker och hotar med att jag minsann tänker hoppa i vattnet om spindeln inte tas bort omedelbart. Även om det bara tar några sekunder innan Göran får fatt på spindeln så känns det som en evighet och jag skriker åt mamma att jag tänker hoppa i deras kanot. Jag var precis beredd på att hoppa över när göran meddelar att spindeln har tagits bort. Ni som har paddlat kanot vet att dem inte är särskilt stabila och oddsen för att kanoten hade vält var nog ganska höga, men det var ingenting jag brydde mig om i stundens hetta..
Vi avlutade kanotdagen med en tur på gokartbanan för att sedan gå till "två kockar" för att äta middag.
Det var skönt att hitta på något med tanke på att jag de senaste dagarna levt som i en kupa och mest önskat att tiden ska rinna iväg...
Bagel var här i veckan och vi diskutterade att det var ganska tragiskt att vi spenderade dagarna genom att titta på klockan och önskade att tiden skulle gå fortare. Som tur är så är det bara ett tillfälligt tillstånd så nästa gång Bagel kommer hit så kommer vi önska att tiden står still..

Hmm.. jag märker nu att detta inlägg har skrivits helt utan engagemang eller känsla, men nu vet ni i alla fall att jag inte har slutat blogga..:)

Ha det bra allihop och ta hand om er och varandra!!
Kramar