Berry Loves Bagel

Du har det inte lätt just nu, jag hoppas att helgen hos oss får dig att tänka på annat.
Här kommer några rader till dig, om dig, för dig!!

Jag kommer ihåg när du föddes. Jag var sex år, jag skulle äntligen få en lillesyster. Jag förberedde mig på hur jag skulle vara mot dig. Jag tänkte att det var bra om jag var lite som en mamma. Du vet.. "Gå upp på ditt rum om tänk igenom vad du gjort". :) Sen hände något, då förstod jag inte riktigt vad, men mamma fick åka till sjukhuset, den tiden är nu ganska svart för mig. Antar att det var mycket som hände som gör att jag har svårt att minnas. Plötsligt hade jag fått en lillesyster, men alldeles för tidigt.. Vi fick först inte träffa dig, men när vi väl fick det så visste jag inte riktigt vad det var jag såg.. Skulle det där vara en människa??? Du var juh så liten.. Man såg dig knappt under alla slangar, bandage och tejpbitar.. Men en sak visste jag redan när jag såg dig första gången: Den där lilla saken ska jag ta hand om, jag ska lära henne allt jag kan.. :)
Jag vet inte hur lång tid det tog innan du fick komma hem från sjukhuset.. Men jag vet att jag var stolt!
Jag hade fått en lillesyster och jag älskade dig från dag 1...
Sjukhus är någonting som du har varit tvungen att vänja dig vid. Redan några månader efter att du fick komma hem så var det dags igen, akut till sjukhuset när du inte kunde andas. Inte heller då förstod jag riktigt vad som hände. Men det var nog lika bra det. Doktorn sa att du hade mindre plats än ett knappnålshuvud att andas genom. När jag kom hem så letade jag snabbt upp det smalaste sugröret jag kunde hitta och provade att andas genom det. Det var tungt, det var knappt så det gick och ändå var det större än ett knappnålshuvud. Men du var stark, precis lika stark som du var efter att du föddes.
Astma blev din diagnos och det går bara inte att glömma tiden med alla dina apparater och prylar. Först var det en stor grön låda som väsnades något hemskt som gav dig luft, sen var det en konstig platsbehållare som du självmant skulle andas genom, jag var ganska avundsjuk då, det var så mycket pyssel med dig och alla dina prylar. När ingen såg på så provade jag att andas i dom där sakerna, jag förstod inte riktigt hur dom kunde hjälpa dig att andas..
Till slut fick du en vanligt puff pryl som jag och Maria turades om att trycka på medan du andades. Det var dagens  höjdpunkt:)
Du växte upp och var faktiskt riktigt söt.. konstigt med tanke på att jag såg ut som jag gjorde när jag var liten..
Du var envis och pratglad och skulle alltid göra precis som dina systrar. Ibland blev vi arga på dig för att du alltid skulle hänga med även om du var för liten och mest krävde tid och uppvakning...
Som den där gången du, jag , jenny och joel satt ocj fiskade. Jag och Jenny satt på andra sidan ån när vi hör ett plums och ser att du har trillat i. Du var inte gammal då. Du kunde iallafall inte simma minns jag.. Jag sprang som jag aldrig har sprungit förut och hoppade i och drog upp dig. På vägen till husvagnen var det enda du kunde tänka på att du hade förlorat din stövel. Du grät.. För stöveln...
Du fick mycket uppmärksamhet.. Jag tror att det var för att du var så pratglad. Som den där gången när vi var på gotland och vi tappade bort dig på ett tivoli.. Vi letade som galningar och efter en väldigt lång stund så ser man en röd mussepigg keps och under den sitter du. Då hade du smitit iväg och satt dig i tekopparna och åkte runt med karusellen. Du hade bara knatat in, utan att betala, och där hade du suttit ett antal varv.. Eller en gång när vi var på restaurang och du helt plötsligt börjar slå i bordet och skriker: En stor stark, en stor stark.. Det måste ha varit den första meningen du lärde dig..:)
Vi hade en del duster under uppväxten. Du kunde gå mig på nerverna många gånger. Som den gången jag hade tjejmiddag och jag och mina kompisar satt på rummet och pratade hemlisar. Efter en hel del hemlisar och en ganska lång stund så hör man någon fnissa under sängen.. och där låg du och tjuvlyssnade. Jag var tvungen att säga åt mamma som fick komma upp och dra ut dig..
Du hade många konstiga saker för dig...
Det jag egentligen vill ha sagt är att jag är så otroligt glad över att det gick vägen den där dagen då du föddes, och att du var stark som klarade av alla astma anfall. Jag är så otroligt glad att jag har dig, och nu mer än någonsin har vi sån bra kontakt som jag alltid hoppas att vi kommer att ha!!
Jag önskar att vi inte bodde så långt ifrån varandra.. Att man bara kunde springa över till varandra när man ville. Speciellt nu, men jag är otroligt glad över att du orkar komma till K-berg idag...
Hur saker och ting än går så måste du komma ihåg att du bara blir en starkare person av allt som sker.. tro mig!!
Jag älskar dig syster, det kommer jag alltid att göra, och jag finns alltid här för dig, precis som du alltid finns där för mig.
Ta hand om dig nu så ses vi senare!! Åh, vad jag längtar efter att få träffa dig och lilla Tingeling!!!
Ses snart!! Puss från din storesyster!!!