Nu JÄVLAR!!!!!
Nej nej nej nej nej.... jag har försökt hålla mig ifrån bloggen. Anledning: Ångest! Jag får ångest av att jag gång på gång lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera, men aldrig blir bättre på det.
Jag undviker att läsa andras bloggar för att jag inte ska påminnas om att jag har en egen som ligger och tynar bort.
Jag har mycket att skriva om egentligen, men hur intressant är det? Är det inte bättre att jag köper mig en dagbok och skriver? Varför öppnade jag ens en blogg? Hela bloggvärlden får mig att vilja spy galla över allt och alla som ens nämner ordet blogg.
En del bloggar är störtroliga att läsa. Det skrivs om pinsamheter, helgens bravader, snurriga tankar och egentligen helt ovesäntliga saker. Jag själv har en viss tendens att alltid snubbla in i djupa tankar och diskussioner med mig själv och varje gång jag publicerar det så tänker jag: Vem FAAN vill läsa detta?? (jag bryr mig inte om någon censur just nu, allt ska ut).
Jag har ju alltid sagt att jag skriver min blogg för mig själv, jag skriver inte för att få uppmärksamhet, samla kommentarer, väcka stora världsfrågor eller få grannen att fatta att jag minsann hörde allt han gjorde igår kväll..
Det är väldigt skönt att skriva av sig ibland, och visst är det kul när man ser en kommentar på något man har skrivit, men när man går och får ångest för att man inte har uppdaterat bloggen på ett halvår? Är det lika bra att lägga ner den då? Jaa.. kanske det.. Men varför?
Det jag allra mest stör mig på när det gäller bloggar är att allt verkar kretsa kring bloggen. Plötsligt börjar folk tycka och tänka saker.. I bloggen går det jättebra att skriva att x är så dum i huvet för hon gjorde/sa si och så. Och så var det igång.. bloggkriget.. "Jag struntar i att ta upp detta face to face för jag kan skriva det i min blogg".
Det finns nog lika många syften med bloggandet som det finns bloggare, men är det inte fegt att gömma sig bakom en blogg så fort man ska kritisera eller kommentera någon/något.
Äsch.. vad sitter jag och skriver om?? Sån är jag.. jag skriver nåt ena stunden och nästa stund hajar jag ingenting. Så för dig som vill läsa något intressant eller världsligt gå ut härifrån genast. Den här bloggen är bara en massa blaj. Jag skriver inte om mode, mat, fester, vin intriger.. Jag skriver exakt det jag har lust att skriva om.
Jaa.. sen jag bloggade sist har jag hunnit med en massa.
Jag har hunnit bli:
*gravid
*ett åskmoln
*sömnlös
*orolig
*stressad
*tjock
Jaa.. man kan väl säga att den första punkten är det som får mig att gå upp på morgonen.. De övriga är mer en biverkning av graviditeten och min tidigare syn på livet.
Helt plötsligt tolererar jag ingenting. Visst. man kan skylla på hormonerna. Men jag behöver nog hormonerna. Jag behöver dom för att bli kvitt människor som utnyttjar varenda tillfälle till att få sin vilja igenom. Jag vill poängtera att jag inte menar någon specifik person nu. Det är absolut ingen pik till någon. Det här är bara allmänt blaj precis som allt annat. Men ni vet precis som jag att överallt finns det personer som utnyttjar de som är hjälpsamma och som vill andra väl. Tidigare har jag inte brytt mig om jag blir utnyttjad. Jag får väl tillbaka det genom en tjänst någon gång tänker jag.. Nej nej.. Händer aldrig.
Först nu, när jag känner att det inte bara handlar om mig längre kan jag börja säga ifrån. Men då känner jag mig istället som en grinig och gnällig tråkig människa och måste be om ursäkt för att jag sa ifrån.
Ni som känner att ni vill läsa, men inte orkar. Läs det här istället: Blaj blaj blaj blaj.... - same shit
Hahaa.. Snacka om att vara bitter...:)
Nu vill jag inte skriva mer..
Jag undviker att läsa andras bloggar för att jag inte ska påminnas om att jag har en egen som ligger och tynar bort.
Jag har mycket att skriva om egentligen, men hur intressant är det? Är det inte bättre att jag köper mig en dagbok och skriver? Varför öppnade jag ens en blogg? Hela bloggvärlden får mig att vilja spy galla över allt och alla som ens nämner ordet blogg.
En del bloggar är störtroliga att läsa. Det skrivs om pinsamheter, helgens bravader, snurriga tankar och egentligen helt ovesäntliga saker. Jag själv har en viss tendens att alltid snubbla in i djupa tankar och diskussioner med mig själv och varje gång jag publicerar det så tänker jag: Vem FAAN vill läsa detta?? (jag bryr mig inte om någon censur just nu, allt ska ut).
Jag har ju alltid sagt att jag skriver min blogg för mig själv, jag skriver inte för att få uppmärksamhet, samla kommentarer, väcka stora världsfrågor eller få grannen att fatta att jag minsann hörde allt han gjorde igår kväll..
Det är väldigt skönt att skriva av sig ibland, och visst är det kul när man ser en kommentar på något man har skrivit, men när man går och får ångest för att man inte har uppdaterat bloggen på ett halvår? Är det lika bra att lägga ner den då? Jaa.. kanske det.. Men varför?
Det jag allra mest stör mig på när det gäller bloggar är att allt verkar kretsa kring bloggen. Plötsligt börjar folk tycka och tänka saker.. I bloggen går det jättebra att skriva att x är så dum i huvet för hon gjorde/sa si och så. Och så var det igång.. bloggkriget.. "Jag struntar i att ta upp detta face to face för jag kan skriva det i min blogg".
Det finns nog lika många syften med bloggandet som det finns bloggare, men är det inte fegt att gömma sig bakom en blogg så fort man ska kritisera eller kommentera någon/något.
Äsch.. vad sitter jag och skriver om?? Sån är jag.. jag skriver nåt ena stunden och nästa stund hajar jag ingenting. Så för dig som vill läsa något intressant eller världsligt gå ut härifrån genast. Den här bloggen är bara en massa blaj. Jag skriver inte om mode, mat, fester, vin intriger.. Jag skriver exakt det jag har lust att skriva om.
Jaa.. sen jag bloggade sist har jag hunnit med en massa.
Jag har hunnit bli:
*gravid
*ett åskmoln
*sömnlös
*orolig
*stressad
*tjock
Jaa.. man kan väl säga att den första punkten är det som får mig att gå upp på morgonen.. De övriga är mer en biverkning av graviditeten och min tidigare syn på livet.
Helt plötsligt tolererar jag ingenting. Visst. man kan skylla på hormonerna. Men jag behöver nog hormonerna. Jag behöver dom för att bli kvitt människor som utnyttjar varenda tillfälle till att få sin vilja igenom. Jag vill poängtera att jag inte menar någon specifik person nu. Det är absolut ingen pik till någon. Det här är bara allmänt blaj precis som allt annat. Men ni vet precis som jag att överallt finns det personer som utnyttjar de som är hjälpsamma och som vill andra väl. Tidigare har jag inte brytt mig om jag blir utnyttjad. Jag får väl tillbaka det genom en tjänst någon gång tänker jag.. Nej nej.. Händer aldrig.
Först nu, när jag känner att det inte bara handlar om mig längre kan jag börja säga ifrån. Men då känner jag mig istället som en grinig och gnällig tråkig människa och måste be om ursäkt för att jag sa ifrån.
Ni som känner att ni vill läsa, men inte orkar. Läs det här istället: Blaj blaj blaj blaj.... - same shit
Hahaa.. Snacka om att vara bitter...:)
Nu vill jag inte skriva mer..
