Berry Loves Bagel -

Usch och fy..

Idag ska jag åka helt ensam och besiktia bilen. Nej nej nej.. Om tankningen ger mig ångest så är det nog ingenting mot detta. Jag har aldrig gjort det förut, men allt som liksom har med bilen att göra känns jobbigt. Speciellt när det finns annat kunnit folk runtom. Det är liksom inte min grej det där.
Det ska dock tilläggas att jag är en extra ordinär bilförare så att köra bilen har jag inga problem med, men resten tycker jag att jag borde slippa. Jag ska nog också tillägga att jag är grym på att byta däck!! Vi fick punka en gång när vi var på väg till K-berg och jag sa till älskling att jag ville byta däck så att jag vet att jag klarar av det om det skulle behövas någon gång när jag är ute och kör själv. I det ögonblicket upptäckte jag att jag är grym!! Det var som att jag inte hade gjort annat i mitt liv än att byta däck (kan vara något överdrivet). Älskling sa till och med att jag är bra mycket bättre än många andra (han sa killar- jag säger andra) som han sett byta däck..
Men usch.. besiktningen ser jag inte fram emot. Jag ser framför mig att jag ska köra upp på nån ramp med bilen och sånt är ju riktigt jobbigt om det står nån stor karl där och flinar så att prillan tittar fram.. usch.. jag vill inte!!!
Jag har tänkt att jag ska ge dem nycklarna så kan jag sätta mig och ta en glass medan dem sköter resten.
Men då kommer jag känna mig misslyckad sen. Kanske om jag liksom någon gång hade varit med vid en besiktning.. Så hade det nog känts bättre, men bara det att jag inte har nån aning om vad som kommer hända gör att jag blir osäker. Dom skulle kunna be mig krypa under bilen för att kolla om centrallåset fungerar och jag hade varit så IQ befriad i det ögonblicket så jag hade gjort det. Trots att jag vet att det är helt fel...

nej usch.. inge mer prat eller tänk på det där.. jag återkommer säkert sen med nån otroligt pinsam berättelse om min besiktningsupplevelse.

Nu när solen har tittat fram så vill man ju gärna ut och njuta, men jag stöter på problem vad jag än ska göra just nu. Jag ger mig ut med en filt och hittar nån mysig plats att ligga på. Men det går juh inte att ligga på nåt sätt när man har en mage som vittnar om antingen lite för många bullar eller en liten knodd som snart är färdiglagad. Jag är glad att det i mitt fall handlar om den lilla knodden för det betyder att magen snart kommer att minska. Men faktum kvarstår att det liksom inte går att sola. Om jag ligger på rygg så kan jag ligga i tre minuter innan jag måste ha hjälp upp för att ryggen värker så otroligt mycket. På mage är det helt omöjligt att ligga vilket jag antar att ni hajjar så jag behöver nog inte gå in på ytterligare detaljer.
Det här har fått mig att tänka ut världens bästa uppfinning- En solstol för gravida. Tänk er en solstol som man både kan halvligga i för att sola framsidan, men som man även kan göra helt rak med ett hål för magen så att man kan sola ryggen..:)
Jag var juh på gravidmassage för ett tag sen och där kunde man ligga på mage för att dem hade en sån säng det dem tog bort en grej så att det blev ett hål för magen.
En sån skulle jag vilja ha när jag solar, men en sån säng att sova i under graviditeten hade inte vart helt fel heller.

För övrigt mår jag bara bra och jag har haft en otroligt smidig graviditet (peppar peppar) Det enda som liksom har varit jobbigt är den konstanta ryggvärken jag får dras med, men jag känner mig pigg och glad och har inte blivit stor som en val (men det kan kännas så ibland). Så jag trivs med tillvaron och nu är det bara drygt en månad kvar, hoppas jag iallafall! Snälla.. håll tummarna för att jag slipper gå över tiden. Okej, jag kan gå med på några dagar, men snälla inte upp mot två veckor.. Jag känner mig klar nu.. jag behöver bara några veckor till sen tycker jag att vi tutar och kör.. Vi är redo!!!!

Ha det gött!! kramar

Den där stationen som ger mig ångest...

Nu, så här på morgonkvisten har jag varit och skjutsat älskling till jobbet.
På vägen hem kom det där ljudet som ger mig ångest.. "Du måste tanka" pipet... usch..
Så när jag åkte mot bensinstationen så började jag fundera på varför jag mår så fruktansvärt illa varje gång
jag inser att jag måste tanka..
Jag får helt enkelt tvångstankar så fort jag glider in på en bensinstation med vetskapen om att jag måste tanka..
Först och främst får jag tvångstankar över att jag skulle ta fel slang.. Tanka bilen full med diesel t.ex. Idag kom jag på mig själv att repetera för mig själv vilket slang jag skulle ta.. blyfri 95, blyfri 95, blyfri 95... Då kom jag på det andra orosmomentet.. och det är att det är en omöljighet för mig att komma ihåg koden till bensinkortet.. Så.. under tiden som kag rabblar blyfri 95 i huvudet måste jag ringa älskling och fråga efter koden.. Sen måste jag alltså inte bara komma ihåg blyfri 95 utan också en fyrsiffrig kod som det inte alls finns någon logik bakom.. Jag tycker om logik.. jag måste ha logik annars får det va.. Det borde finnas logik i allt.. Men det gör det inte.. Det finns ingen logik bakom koden på bensinkortet..
Eftersom jag troligtvis inte skulle glömma bort att jag ska tanka bilen med blyfri 95 så koncentrerar jag mig bara på koden..
När jag glider in på macken kommer det tredje orosmomentet.. På vilken sida sitter tanklocket!!!???? Det sitter på förarsidan, och det vet jag mycket väl. Men inte när jag ska tanka.. Då vet jag ingenting längre.. Bensinstationer ger mig blackouts..
Jag kör fram bilen mot slangarna och försöker slå en blick bakåt för att se om jag ser tanklocket.. Jag vill vara helt säker på att jag åker på rätt sida.. Självklart ser jag ingenting.. Tanklocket sitter ju på utsidan och jag på insidan..
Hela tiden rabblar jag den förbannade fyrsiffriga koden i huvudet.. försöker hitta någon logik bakom den.. det finns ju inte..
Nu gäller det.. jag ska hoppa ut ur bilen- se att jag har tanklocket på rätt sida- komma ihåg koden- och ta rätt slang.. det kan väl inte vara så svårt.. men varför får jag sån ångest?? Det har aldrig gått fel, jag har ingen anledning att känna sån oro för just tankningen..
Mycket riktigt.. tanklocket sitter där det alltid har suttit- på förarsidan.. 1 rätt av 3.. Koden fungerar.. Nu kommer ett fjärde orosmoment.. Jag ska välja pump.. 3 eller 4.. Jag tittar upp.. Ser att min pump har nummer 4.. jag ska alltså välja pump nummer 4. Inte svårt alls.. eller??? Då kommer tvångstankarna.. tänk om jag råkar trycka 3.. Jag står ett tag och jämför siffran 4 som är fastklistrad på den sidan av tanken där min bil står med siffran 4 på knappsatsen.. En 4 där och en 4 där.. jag chansar.. trycker på 4an på knappsatsen.. Du har valt tank nummer 4..
Nu återstår bara ett orosmoment.. vilken slang var det?? Av tre slangar (jag vet att det heter pump, men det är bara slangar för mig) är det bara en som jag någonsin har använt.. Den har en grön skylt med siffran 95 i.. Jag vet att jag ska ta den.. Ändå står jag och velar.. Tittar lite på slangen som har en svart skylt som det står E85 på.. Den ser farlig ut, den gröna ser bra ut.. Slangen med ett D på vet jag att jag inte ska ta. men som sagt bensinstationer ger mig blackouts. Allts som är självklart blir svårt när jag står där..
Jag tar den gröna och tankar.. Än är det inte över.. Tänk om tanken får för sig att fortsätta ge ifrån sig bensin trots att bilen är mätt och inte vill ha mer.. en till tvångstanke..
Slangen ger ifrån sig ett knäpp för att tala om för mig att jag har tankat klart.. Det där knäppet betyder nåt annat för mig, det är som en väckarklocka.. Jag får tillbaka min hjärnkapacitet och kan tänka klart igen.. Jag klarade det! Nu är allt frid och fröjd igen..
Varför får jag såna känslor när jag ska tanka?? Alla kroppens funktioner slås ut, tiden står still, inget annat existerar än jag och den där dumma bensinstationen.. Den där stationen som ger mig ångest...

Nu ska jag snart iväg till KI och sätta mig och plugga lite, sen ska jag träffa Bagel..:)
Ha det gött!!
Kramar

En strandad val på balkongen och storkonsument av hallonbladste...

Jag har inte alls haft för avsikt att skriva om min graviditet på bloggen, men eftersom graviditeten faktiskt är min vardag  just nu så kan jag ju inte undvika det.
Jag vet att man som utomstående kan tycka att det är extremt tråkigt att läsa om någon annans graviditet, men än en gång poängterar jag att jag inte skriver här för att få nåt pris i blogawards eller dylikt.
Så nu tänker jag överösa er med info om min vardag som gravid... yiiijjhaaaa...:)

Jag börjar med gårdagen.. Det var så fint väder och jag satt inne och pluggade när jag kände att jag bara var tvungen att gå ut på balkongen ett tag för att njuta av det fina vädret. Jag kom på att jag kunde ta med mig min skolbok och lägga mig på balkongen, vilket jag också gjorde.
Eftersom lägenheten vi bor i nu är provisorisk så är inte balkongen den mysigaste, den har heller inga möbler vilket gjorde att jag fick ta en handduk och lägga mig rakt på betonggolvet.
Till en början hade jag både långbyxor och tröja på mig, men ju mer tiden gick destu fler plagg kastades av och till slut låg där en tjock, likblek val endast iförd bh och trosor. Inte så farligt med tanke på att jag inte har så mycket insyn till balkongen om det nu inte är så att någon väldigt gärna vill ta sig en titt...
Eftersom jag är i vecka 30 nu så är man ju inte den smidigaste människan så jag hade laddat upp med vattenflaska och allt jag kunde tänka mig behöva där ute för att slippa springa fram och tillbaka.
En sak kunde jag dock inte få med mig ut - Toaletten.. Så när jag hade legat i nån timme började nöden kalla och jag skulle resa mig upp för att gå på toaletten. Lättare sagt än gjort...
Min rygg sa ifrån, varje litet försök att komma upp misslyckades och det ilade i hela ryggen så fort jag ansträngde mig.. JAG KOM INTE UPP!!!!!
Till slut försökte jag rulla runt på mage för att på så sätt ta mig upp, men då var ju magen i vägen och ryggen ville inte heller underlätta.. Ajajajajaj.... och inte nog med det... jag blev ju bara mer och mer kissnödig för varje försök.
Till slut lyckades jag.. fråga mig inte hur, men jag tror att jag helt enkelt bet i det sura äpplet och stod ut med smärtan som krävdes för att jag skulle komma upp..
Aldrig mer säger jag bara.. Jag ska sno med mig en stol från båten nu när jag är i väsby över helgen tänkte jag.

Mitt andra ämne som jag tänkte ta upp är hallonbladste..
Eftersom jag börjar närma mig slutspurten av graviditeten nu (om man ska räkna 10(!!!!!) veckor som slutspurt) så har jag börjat oroa mig för den absolut sista etappen - förlossningen (ja, jag vet att det inte är över efter det, men nu pratar jag om sista etappen av själva graviditeten - att ha lillen i magen).
Jag börjar känna mer och mer att jag vill avsäga mig den uppgiften. Ska det verkligen vara nödvändigt?? Jag har juh hela tiden fått sköta grovjobbet när det gäller graviditeten, kan inte älsklingen ta över den där sista lilla detaljen som krävs innan vi kan njuta av lillen???
i alla fall.. Jag vet ju att det inte är en uppgift som någon annan än jag kan ta på sig så även här får jag bita i det sura äpplet.
Så nu får jag göra det bästa av situationen så jag griper tag i alla möjligheter att underlätta förlossningen. En sådan möjlighet ska tydligen vara just hallonbladste. I vanliga fall skulle jag aldrig gå på såna där hälsokost grejjer, men som sagt så får jag gripa tag i ALLA möjligheter.
Om det nu inte skulle göra någon nytta så gör det iallafall ingen skada heller..
Instruktionerna är att man ska dricka hallonbladste under de sista veckorna i graviditeten (inte före vecka 34) för att hallonbladen gör så att livmodern arbetar mer genom att dra ihop sig.. framkallar sammandragningar helt enkelt. Och det ska då underlätta under förlossningen och även återhämtningen efteråt.
Jag ska ju inte börja med det här än, men jag beställde hem ett paket så jag har det hemma när det blir dags. Idag fick jag hem det och på förpackningen står det att man gärna kan ha i 2 påsar för att få bättre effekt så jag bestämde mig snabbt för att jag ska ta två påsar. Sen stod det att man ska dricka en kopp när man vaknar på morgonen och sen 2-3 koppar under dagen. Det roliga är att paketet innehåller 16 påsar... Om jag då skulle ta två påsar till varje kopp och dricka 3-4 koppar om dagen så är ju mitt paket slut efter två dagar..
Om vi nu säger att jag skulle börja i vecka 34 och lillen vill komma ut i vecka 40 och jag förbrukar 8 påsar hallonbladste om dagen. Hur många paket måste jag köpa då???
Varje paket kostar 79 kronor (inkl. frakt). Hur mycket pengar kommer jag lägga ut på hallonbladste??
Jag har inte själv orkat räkna ut detta för jag har redan insett att det inte kommer att gå ihop.
Jag ska försöka hitta teet på lösvikt, eller i storpack eller nåt. Nu fick jag säkert tag på det absolut dyraste paketet då jag inte marknadundersökte innan..

Såå.. det var det det... Ikväll bär det av till Väsby för på lördag ska vi fira Josse "Conehead".
Imorn, fredag ska jag nog träffa min favorit Carro "Bagel" och vi ska nog ha en heldag bara hon och jag hoppas jag..:)
Sen ska jag och älskling handla saker som behövs för att fixa till båten och sen ska vi börja fixa hade vi tänkt oss.. Så det är fullspeckat schema.

Nu ska jag packa ihop lite grejjer.. men ha det gött allihop!!!

KRamar

Hemsk känsla...

Hej hej..
I fredags upplevde jag en hemsk känsla som jag tänkte dela med mig av..
Hela veckan har jag haft huvudvärk till och från och i torsdags fick jag nog och försökte eliminera mina risker att åka på huvudvärk även den dagen så jag sög i mig säkert fem liter vatten under dagen, men tro på fan att jag vid två tiden känner värken komma krypande på vänster sida av huvudet. Det dunkade så mycket så jag var tvungen att gå till spegeln och kolla om det syntes nåt dunkande...
Iaf.. När jag sen vaknade i fredags morse med en hel dags planerat tenta skrivande upptäckte jag att min syn var försämrad.. Först tänkte jag att det säkert berodde på att jag var trött så jag gick upp, kokade en kopp kaffe och satte mig vid datorn för att plugga. Efter typ två timmar kände jag fortfarande att synen inte återgått till det normala, men jag försökte att inte tänka på det för jag kände att jag verkligen behövde plugga och tyckte inte att jag hade tid att fokusera på min dåliga syn och mitt dunkande huvud. Men till slut kände jag mig riktigt orolig så jag gjorde som jag alltid gör nu för tiden. Jag googlade på graviditet och huvudvärk och hittade en del skrämmande saker så jag var tvungen att ringa min alldeles egna beslutsfattare. Jag ringde älskling och sa att jag var riktigt orolig och förklarade alltihop och vi kom fram till att jag skulle ringa barnmorskan och kolla läget.
Jag ringde till min barnmorska som är riktigt bra och jag förklarade min situation.
Jag hörde hur hon försökte lugna mig samtidigt som hon förklarade för mig att jag borde komma dit på en gång.
PANIK!!! Som tur är (det var nog ödet) var detta en av de få dagar som jag hade bilen här så jag rusade till bilen och åkte mot lindesberg lasarett där min barnmorska håller till.
Det var ungefär en halvtimme dit, men den här gången kändes resan som två timmar lång och alla fartkameror gjorde inte det hela bättre.
Väl framme nästan sprang jag in på barnmorskans rum. Hon pratade först lugnande innan hon tog blodtrycket. Blodtrycket var helt normalt, likaså urinprovet och jag har aldrig känt mig så lättat i hela mitt liv.
Både hon och jag misstänkte havandeskapsförgiftning och med tanke på att jag bara hade gått 25 fulla veckor så är lillen inte alls redo att möta världen.
Med beskedet att allt ser bra ut och att huvudvärken och den försämrade synen inte var ett tecken på havandeskapsförgiftning kände jag ett lyckorus som jag kan leva länge på.
På vägen hem vaknade lillen till liv och jag fick känslan av att han ville visa mer än någonsin att han verkligen lever där inne. Sen dess har han varit livlig som aldrig förr och nu märker jag att han har sina rutiner. Nu sover han när jag sover och är vaken när jag är vaken, vilket är otroligt härligt!!
Så från och med nu kommer jag att glädjas åt varje sekund han ger sig till känna och försöka njuta av graviditeten. Förut kände jag att jag hade varit gravid tillräckligt länge och bara längtade tills han behagar komma ut. Men nu är jag glad för varje sekund han vill stanna där inne och växa till sig. Visserligen längtar jag ihjäl mig efter den dagen han kommer och jag får se och hålla i honom, men när den dagen kommer vill jag att han ska vara redo och det är han ju inte än.
Det känns konstigt att känna såna starka band och känslor till någon som man liksom aldrig har sett. Jag undrar hur hans små fötter ser ut, jag känner dem ju hela tiden när han sparkar, men jag vill se..:)
Jaa.. det var det.. syster- hoppas att du är nöjd.. jag vet att du vill att jag skriver om lillen (jag vägrar skriva CG även om han är mest känd vid det namnet). Det kanske inte var det roligaste att höra om denna panikartade situation, men det jag ville komma till var ju hur det förändrade mitt sätt att tänka på den här perioden då man mest känner sig stor, otymplig och oatraktiv..:)

Såg förresten att det är en dokumentär ikväll som jag tänkte se. Den heter sluten avdelning och ikväll får man följa en person med bipolär sjukdom som vistas på en sluten psykiatrisk avdelning så jag tänkte spana in den och kolla vilket budskap den ger ut..

Ha det gött nu allihop!!
kramar

Nu JÄVLAR!!!!!

Nej nej nej nej nej.... jag har försökt hålla mig ifrån bloggen. Anledning: Ångest! Jag får ångest av att jag gång på gång lovar att jag ska bli bättre på att uppdatera, men aldrig blir bättre på det.
Jag undviker att läsa andras bloggar för att jag inte ska påminnas om att jag har en egen som ligger och tynar bort.
Jag har mycket att skriva om egentligen, men hur intressant är det? Är det inte bättre att jag köper mig en dagbok och skriver? Varför öppnade jag ens en blogg? Hela bloggvärlden får mig att vilja spy galla över allt och alla som ens nämner ordet blogg.
En del bloggar är störtroliga att läsa. Det skrivs om pinsamheter, helgens bravader, snurriga tankar och egentligen helt ovesäntliga saker. Jag själv har en viss tendens att alltid snubbla in i djupa tankar och diskussioner med mig själv och varje gång jag publicerar det så tänker jag: Vem FAAN vill läsa detta?? (jag bryr mig inte om någon censur just nu, allt ska ut).
Jag har ju alltid sagt att jag skriver min blogg för mig själv, jag skriver inte för att få uppmärksamhet, samla kommentarer, väcka stora världsfrågor eller få grannen att fatta att jag minsann hörde allt han gjorde igår kväll..
Det är väldigt skönt att skriva av sig ibland, och visst är det kul när man ser en kommentar på något man har skrivit, men när man går och får ångest för att man inte har uppdaterat bloggen på ett halvår? Är det lika bra att lägga ner den då? Jaa.. kanske det.. Men varför?
Det jag allra mest stör mig på när det gäller bloggar är att allt verkar kretsa kring bloggen. Plötsligt börjar folk tycka och tänka saker.. I bloggen går det jättebra att skriva att x är så dum i huvet för hon gjorde/sa si och så. Och så var det igång.. bloggkriget.. "Jag struntar i att ta upp detta face to face för jag kan skriva det i min blogg".
Det finns nog lika många syften med bloggandet som det finns bloggare, men är det inte fegt att gömma sig bakom en blogg så fort man ska kritisera eller kommentera någon/något.
Äsch.. vad sitter jag och skriver om?? Sån är jag.. jag skriver nåt ena stunden och nästa stund hajar jag ingenting. Så för dig som vill läsa något intressant eller världsligt gå ut härifrån genast. Den här bloggen är bara en massa blaj. Jag skriver inte om mode, mat, fester, vin intriger.. Jag skriver exakt det jag har lust att skriva om.

Jaa.. sen jag bloggade sist har jag hunnit med en massa.
Jag har hunnit bli:
*gravid
*ett åskmoln
*sömnlös
*orolig
*stressad
*tjock

Jaa.. man kan väl säga att den första punkten är det som får mig att gå upp på morgonen.. De övriga är mer en biverkning av graviditeten och min tidigare syn på livet.
Helt plötsligt tolererar jag ingenting. Visst. man kan skylla på hormonerna. Men jag behöver nog hormonerna. Jag behöver dom för att bli kvitt människor som utnyttjar varenda tillfälle till att få sin vilja igenom. Jag vill poängtera att jag inte menar någon specifik person nu. Det är absolut ingen pik till någon. Det här är bara allmänt blaj precis som allt annat. Men ni vet precis som jag att överallt finns det personer som utnyttjar de som är hjälpsamma och som vill andra väl. Tidigare har jag inte brytt mig om jag blir utnyttjad. Jag får väl tillbaka det genom en tjänst någon gång tänker jag.. Nej nej.. Händer aldrig.
Först nu, när jag känner att det inte bara handlar om mig längre kan jag börja säga ifrån. Men då känner jag mig istället som en grinig och gnällig tråkig människa och måste be om ursäkt för att jag sa ifrån.

Ni som känner att ni vill läsa, men inte orkar. Läs det här istället: Blaj blaj blaj blaj.... - same shit

Hahaa.. Snacka om att vara bitter...:)
Nu vill jag inte skriva mer..


Allhelgonahelg VS Halloween..

Igår lyssnade jag på en intressant diskussion angående just den här helgen som vi är mitt uppe i nu.
Allhelgonahelgen är juh den helgen som man ska ägna en liten extra tanke åt dem som har lämnat oss.
Personligen tycker jag att det är ett bra påhitt, inte för att vi egentligen behöver bli påminda om att vi ska tänka på dem vi saknar utan för att alla kyrkogårdar blir så otroligt vackra och man känner en gemenskap med alla som mist någon.
Jag var på kyrkogården igårkväll och det kändes så fridfullt. Ibland när jag besöker kyrkogårdar kan dem snarare kännas obehagliga, jag gör det jag ska, tänder ett ljus, lägger dit en blomma och går därifrån. Inte för att jag inte bryr mig utan för att kyrkogårdar skrämmer mig lite. Vart får jag gå? Trampar jag på någon nu? Hur dog han/hon? Varför ligger det inga blommor vid den graven? Så mycket annat som snurrar i huvudet.
Men den här helgen känns det som om jag skulle kunna ta en sovsäck och bosätta mig på kyrkogården.. Jaa, kanske inte riktigt, men det finns inget skrämmande med kyrkogården den här helgen. Det är bara vackert. Alla ljus, alla blommor och kransar, alla människor.
Man kan verkligen sitta vid en grav eller en minneslund hur länge som helst utan att känna att det börjar krypa och att man måste gå därifrån. Istället för att tänka på om jag trampar på någon när jag går så ser jag hundratals, kanske tusentals ljus som brinner för människor som är saknade, då handlar det inte längre om att skänka en tanke, man minns, man lever i dåtid, man drömmer sig bort. Det känns lite som att den man har mist hälsar på för en stund, i fantasin såklart, men det är värdefullt...
Igår tände jag ett ljus för en vän, ett tag kändes det som om hon stod bredvid mig och skrattade åt att jag hade glömt tändare. Det fanns inget sorgligt i just det ögonblicket, jag vet att hon var nöjd över att jag hade ritat en stjärna över hennes namn, en guldstjärna. Det var precis det hon var, och det visste hon om så egentligen hade jag bara kunnat måla en stjärna på ljuset, men det kändes bättre att skriva namnet också, det hör liksom ihop..
Idag ska jag dit igen, då ska jag besöka morfar. Det gäller att passa på nu för sen får jag vänta ett år innan jag kan besöka kyrkogården utan att känna obehag...

Det var allhelgona helgen.. Men vad är grejjen med Halloween då?? Alltså.. jag förstår grejjen med halloween, men måste den vara lagt samma helg som allhelgona? För det är väl egentligen två helt olika "högtider" som från början inte har någonting med varandra att göra??
Istället för att gå till kyrkogården och tända ljus så ska man nu klä ut sig och festa. Jag älskar halloween fester så det är inte det att jag är emot det. Men måste det vara just den här helgen??
Äsch.. det är ingen ide att jag klagar.. jag hoppas bara att allhelgona helgen inte försvinner i vimlet av alla spökdräkter och slemdrinkar och när jag går till kyrkogården den här helgen om tio år så önskar jag att det är lika vackert som det är nu!

Eftersom jag har lite dubbelmoral så ska jag faktiskt ägna kvällen åt att träffa vänner och titta på skräckfilm..:) Men då har jag iaf gjort två besök på kyrkogården.. :)

ha en trevlig helg!! puss å kram

Här kommer jag igen.....

Usch. Vad jag har haft ångest över min blogg. Jag har dragit på att skriva det här inlägget. Varje gång man inte har skrivit på länge så känns det som att man måste skriva något spektakulärt. Men idag tog jag till modet och kom på att jag inte skriver om stora händelser i bloggen utan mer om min vardag.
Det är ett sätt för mig att hålla koll på mitt liv då det kan flänga iväg ordentligt ibland och ibland har jag ingen som helst koll på om saker verkligen har hänt eller om jag bara tror att det har hänt.

Hur som helst så tänkte jag be om ursäkt för den sena uppdateringen som jag inte kan skylla på annat är tidsbrist och förvirringstillstånd. Senaste tiden känns det som att jag har levt i ett vakum. Det har känts som om saker och ting inte har någon som helst betydelse och jag har heller inte brytt mig om att reflektera över saker jag gör vilket jag brukar göra..

Förra helgen var jag på Green Day konsert och det var helt magiskt. Det går inte ens att beskriva, men det var underbart. Jag hade kunnat levt länge av bara slutet då Billy Joe kom ut själv på scen och körde Time of your life akustiskt. Magical!!!

Idag var jag hemma hos Nöten och träffade Conehead, Bagel och Nöten herself.. Det var riktigt trevligt...:)
Nu väntar en hemmakväll som som ser ut att bli väldigt ensam då Älskling är ute på andra äventyr.

Jag har bara ca 2 veckor kvar av praktiken vilket både känns kul och mindre kul. Kul för att jag äntligen får komma hem till lägenheten och lugnet i K-berg. Mindre kul för att jag trivs så sjukt bra på praktiken. Jag vill bara dit hela tiden. Vilka otroligt unika och härliga människor det finns!

Min mormor fyllde år i veckan så vi var där och fikade och det var riktigt trevligt. Det var så tråkigt när vi insåg att klockan var mycket och att alla skulle upp tidigt och jobba så vi var tvugna att åka hem.
Min mormor är heelt fantastiskt, det går bara inte att ha tråkigt med henne. Ska ta mig i kragen och hälsa på lite oftare!

Lite uppdatering och ett nytt löfte om att jag ska försöka bli bättre på att skriva i bloggen!!
Nu ska jag titta lite på tv.
Ha det gött!
kramar

Conehead

Först ut i raden av beskrivningar av mina vänner med underliga smeknamn är..............

CONEHEAD



Ålder:23
Civilstatus: SINGEL(!!!)





Ja, här är hon. Personen bakom smeknamnet som får tankarna att vandra bort till dessa figurer


Så, vad har då den här vackra tjejen med dessa figurer att göra?? Fortsätt läs så får du snart veta svaret på den frågan:)
Hennes riktiga namn är Josefin och den bästa beskrivningen på henne är omtänksam! En mer omtänksam person får man leta efter, hon bryr sig så mycket om att hennes nära och kära ska må bra så att hon ofta glömmer bort sig själv.
Ett annat smeknamn som hon lyssnar till är "roomy" (om det nämns av mig). Vi bodde tillsammans i 1 år och hon är den bästa rumskamraten man någonsin kan ha.
När man bor ihop med någon, vän, pojkvän, flickvän etc. så uppstår ofta konflikter av något slag som rör boendet exempelvis städning, disk, tvätt mm. När jag skulle flytta ihop med den här underbara personen så var det många som höjde på ögonbrynen och undrade hur det egentligen skulle gå. De flesta som känner mig vet att städning inte är min starka sida och även om Josefin är snäppet bättre så tror jag att det var många som förväntade sig att våran lägenhet skulle likna en soptipp..:)
Självklart var våran lägenhet inte alltid pedantiskt ren, men när vi väl beslutade oss för att städa så uppstod ett riktigt teamwork och vi dammade på ställen som jag inte ens visste fanns..:)
Under året i den gemensamma lägenheten uppstod inte en enda situation där vi inte var överens, och det är så jag vill beskriva våran relation.
Vi lärde känna varandra genom innebandyn när vi var ungefär 12 tror jag.
Sen gick vi på gymnasiet tillsammans och man kan väl säga att vi båda var ganska skoltrötta och under de tre åren som vi gick där så var vi mer intresserade av att ha roligt än att plugga. När vi nu var illa tvugna att sitta där i skolbänken så insåg vi att det kunde fungera om vi gjorde något roligt åt det. Ett minne jag har är från spanska lektionerna. Varken jag eller Josefin tyckte om läraren vi hade, vilket sedan fick oss att inte vilja gå på lektionerna. Vi sökte upp syokonsulenten som sa att vi var tvugna att läsa spanska. Vi beslutade oss för att ha kvar spanska på schemat, men bara gå på proven och någon enstaka lektion i veckan, vilket var ett krav för att få IG istället för ett streck. Det gjorde att vi fick extra tid över att plugga till de proven som vi ansåg var viktiga. Vi tyckte båda att vi hade varit extremt smarta :) På proven skrev vi våra namn och lämnade in resten blankt. På ett prov var vi tvugna att sitta i en timme innan vi fick gå så vi skrev våra namn och jag passade på att ta en timmes extra sovmorgon, så jag drog ihop några stolar i klassrummet och la mig bekvämt. När jag kikar upp ser jag att Josefin har dragit fram sin sminkväska och när jag tittar frågande på henne viskar hon att hon inte hann sminka sig den morgonen och tänkte passa på nu när hon ändå hade en timme över..
Conehead har en förmåga att alltid få personer att skratta och bli varma inombords.
När vi bodde ihop så var jag sjukskriven under en perjod medan Conehead arbetade. Jag mådde dåligt och Conehead visste att jag bara var hemma under dagarna, vilket inte gjorde situationen bättre. En morgon vaknade jag av ett sms där Conehead hade planerat min dag åt mig, det var små enkla saker som jag kunde sysselsätta mig med under dagen. Efter det sms:et fick jag en kraft och energi som jag inte trodde att jag överhuvudtaget hade under den perjoden. Det bevisar vilken förståelse hon har för andra människor. Hon visste att jag inte gärna gick utanför lägenheten och att jag förmodligen inte hade kraft att ta mig ur sängen så hon hade listat ut saker som hon visste att jag skulle må bättre av om jag bara tog tag i det, vilket gjorde att jag gick upp ur sängen utan att ens märka det. Med säng menar jag förresten soffa då vi båda sov i en varsin soffa i vardagsrummet trots att vi hade varsitt rum:)
Så har vi kommit fram till smeknamnet..:) Det är ett antal år sedan så mitt minne kanske inte stämmer fullt ut, men jag har för mig conehead skulle ha på sig keps någon gång och hon varnade mig för att hon inte passade i keps eftersom att hennes huvud inte var riktigt format för att bära huvudbonad :) Jag övertygade henne om att det inte kunde vara så farligt och att hon iallafall kunde prova. Sagt och gjort, hon tog på sig kepsen och jag tittade på henne och tyckte inte att det var så farlig, men att kepsen satt lite fel. Så jag tog min hand på hennes huvud för att trycka ner kepsen lite då det såg ut som att kepsen inte satt som den skulle.. Men nehej. Det var inte kepsen som satt fel, det var hennes huvud :) Så då fick det bli conehead :)
Jag kan inte skriva om alla galna stunder med den här fantastiska tjejen, men galet och spontant är precis vad det blir när man har ingredienserna conehead och berry :)
Förra året tog vi en spontan tripp till Tunisien och den resan blev inget annat än galen och sjukt rolig :)
För tillfället är conehead konstigt nog singel, men jag vet att den killen som blir lyckligt utvald kommer att bli världens lyckligaste man, för den här tjejen har ALLT!!! (förutom alla negativa egenskaper såklart) :)
Jag skulle nog kunna skriva en hel bok om fantastiska stunder med Josefin, men med tanke på att ni läsare ska orka läsa det jag skriver så ska jag försöka avrunda.
Jag avundas den styrka som Josefin bär på. En starkare person får man leta efter! Hon är så otroligt lugn och har man problem eller mår dåligt så räcker det med att höra hennes röst i en minut så har man glömt varför man mådde dåligt. I vänskap handlar det mycket om att ge och ta, vilket är väldigt lätt med Josefin då vi berättar allt för varandra och vi finns alltid där även om vi inte alltid bor så nära varandra.
Nu kom jag helt plötsligt att tänka på Te:) Och det är just vad Josefin dricker. När vi bodde ihop så fanns det alltid flera sorters te och hon satt oftast med en tekopp framför sig. Därför gick hon också under smeknamnet "Teabag" under en perjod.
Ni märker nog att det bara dyker upp mer och mer saker att berätta om Josefin. Jag har nu insett att en del saker "makes no sence" för er som läser, tex informationen om te´t :) Men man kan säga att det är en intern grej och ni som läser och känner Josefin vet vad jag menar.. och ni andra- Om ni träffar Josefin någon gång så kan ni juh fråga om hon vill ha en kopp te....:)

För att avrunda så vill jag tacka Conehead för att du finns och för att jag har en sån underbar vän som du! Du ÄR definitionen på vänskap och man kan tycka att jag kanske borde ha något negativt att skriva om dig då vi har känt varandra så länge. För faktum är att ingen människa är perfekt, men jag måste erkänna att det inte stämmer för du ÄR perfekt för mig!!
Jag älskar dig!!

puss och kram


Att vara eller inte vara???

Jag sitter och pluggar lite och läser en bok som ingår i kurslitteraturen.
Boken heter "bära eller brista" och handlar om kommunikation och relationer i arbetet med människor. Just nu läser jag ett kapitel som verkligen får tankarna att rusa iväg, så jag kände för att dela med mig lite av tankarna och uppmana er, mina trogna (och icke trogna) läsare, att fundera lite på detta :)
Kapitlet handlar om att vara sig själv och hur man ska förhålla sig till sig själv för att på bästa sätt kunna hjälpa andra.
Kan man hjälpa andra om man inte känner sig själv?? Känner jag mig själv?
Finns det någon skillnad mellan:
* Den du är
* Den du tror att du är (så som du ser på dig själv)
* Den du utger dig för att vara inför andra
Jag tror, eller jag snarare vet att om jag skulle beskriva mig själv som person (så som jag ser på mig själv) så skulle den beskrivningen se helt annorlunda ut än hur mina vänner eller min familj skulle beskriva mig.
Helt spontant så skulle det självklart vara så att man ofta är väldigt självkritisk och inte alltid så generös med positiva beskrivelser av sig själv :)
Men kan det vara så att man inte känner sig själv tillräckligt bra för att vara den som vet bäst om hur "jag" är som person??

Det är värt att fundera på :)
Nu ska jag återvända till läsningen :)
Snart kommer förresten smeknamns presentationen dra igång, men efter att ha börjat på den första så kan jag tala om att det inte blir en kort presentation :)
ha det gött!! kramar

1 år av lycka....

Hej igen.. Återigen är jag medveten om dålig uppdatering..:)
Just nu sitter jag i k-berg och lyssnar på när Älskling plockar i köket...:)
Igår firade jag och älskling 1 år, vilket vi firade hemma i lägenheten. Vi drack champagne med jordgubbar och bara njöt av varandras sällskap. En helt perfekt dag och kväll.
Om ungefär två veckor åker vi till Barcelona där vi har tänkt att fira ettårsdagen lite mer :)
Men jag måste erkänna att det var riktigt skönt att bara vara hemma och rå om varandra för vad mer behöver man på sin ettårsdag än den personen som man älskar av hela sitt hjärta och den personen som man vill spendera resten av livet med?
Jaa.. mina kära vänner, Det är klart att jag väldigt gärna hade varit med på gröna lund dagen med er igår, men jag njöt av vetskapen att ni hade trevligt på gröna lund medans jag låg och kramades med min älskling..:)
Jag hoppas att alla överlevde dagen..:)
Jag har funderat över att mina vänner har en hel del smeknamn som ibland hoppar upp här på bloggen och för er som kanske läser bloggen men inte riktigt har koll på dessa personer så tänkte jag presentera dem lite så ni lär känna dem bättre.
Så från och med nu så kommer det titt som tätt komma upp inlägg om dessa underbara personer. Ett inlägg per smeknamn och person..:)
För att friska upp era minnen om personerna så har vi: Conehead, Bagel, nöten och nu nyligen så tillkom ytterligare en person till smeknamnslistan... Mina damer och herrar.. Får jag lov att presentera en fantastisk person med ett minst lika fantastiskt smeknamn.... : RUTTI...!!!!!!! :)
Så håll ögonen öppna här på bloggen nu ni som är nyfikna på dessa personer, och för er som känner er träffade.. Var liite nervösa för här på Berrys blogg råder ingen censur...:)

Ha det gött.. nu ska jag gå och ge älsklingen en mega- Berry- kram..:)

Dags att ta sig i kragen!!!

Jaa.. jag vet.. dålig uppdatering....
Man kan nog säga att jag har tagit mig vatten över huvudet. :)
Jag har jobbat så mycket så att jag inte har orkat göra någonting under de få dagarna som jag har varit ledig från jobbet.
Därför har bloggandet inte varit särskilt prioriterat.
Men nu tänkte jag att jag iaf ska försöka skriva ett inlägg i veckan.. minst.. så jag hoppas att det blilr bättre uppdatering nu...

Augusti månad är ganska fullspeckad, vilket gör mig irriterad på mig själv då jag kanske egentligen borde ha tagit semester. Skolstarten närmar sig och jag har precis insett att det är en hel del böcker som ska läsas under VFU:n (verksamhets förlagda studier) som börjar närma sig.
Med tanke på att det är en hel del inlämningsuppgifter som ska göras under VFU:n så bör jag börja läsa böckerna innan skolan börjar.
Hmm.. stressigt med andra ord...
Jag ska jobba fram till den 20:e augusti, den 21:a åker jag och Älskling till Barcelona, vi är tillbaka i Sverige den 25:e, den 26:e ska jag på möte på mig studieplats i vagnhärad, den 29:e är det nollning för de nya studenterna i K-berg, den 31:a är det infomöte inför VFU i K-berg, och den 1:a börjar VFU:n i vagnhärad... Så det är mycket farande i slutet av augusti och jag skulle nog behöva någon vecka eller två till att bara ta det lugnt, och kanske försöka läsa lite, men det ser inte så ljust ut...

Men men.. nog med stressprat...

I helgen var jag ledig så jag och älskling åkte till pappa i Gbg. Det var kul att träffa pappa och båda(!!) systrarna- vilket inte alls är vanligt..:)
Hmm... Ok.. jag måste erkänna att jag inte har gjort särskilt mycket mer under sommaren.. Ja, förutom att jobba såklart.. Så trots dålig uppdatering så har ni inte missat så mycket..

Älskling har iofs fyllt 30 så det blev fest här hemma hos mamma och Christer. En väldigt lyckad fest och Älskling blev jätteglad över presenten som var en resa till Barcelona med fotbollsmatch..:)

Jag har träffat mina vänner, visserligen alldeles för få gånger, men dem gångerna det har blivit av har det varit riktigt trevligt. Nu senast var Bagel, Conehead och Sabina hemma hos oss på middag. Det var riktigt trevligt, så tack för det tjejer!! Önskar att jag hade mer tid att tillbringa tillsamman med er nu när jag äntligen är i närheten..

Conehead har startat sin blogg igen vilket jag är riktigt glad över. Så där kan ni som vill gå in och kika.. www.jossjo.blogg.se

Nej.. nu ska jag gå och äta lite innan jag ska iväg till jobbet... Men nu vet ni att jag lever iaf och att jag ska försöka blogga liite oftare..:)
Ha det gött och njut av sommaren ni som kan...

kramar

apa på parken zoo 2


apa på parken zoo


Snart helg...

Nu har jag bara två arbetsdagar kvar innan helgen kommer...:)
Jag jobbade hela midsommarhelgen och nu har jag jobbat hela veckan, så det känns riktigt skönt..
På fredag ska vi troligtvis åka till Kberg för att hämta post och räkningar, och på lördag ska vi besöka parkens zoo i Eskilstuna..:)
Nästa lördag har Älskling sin stora 30 års fest, tänk vad gammal han blir..:) haha... Sorry älskling..:)
På jobbet går det bra och jag trivs jättebra.
Jag klarade tentan också, det var riktigt skönt. Men jag bröt mitt VG flyt, men det känns bra ändå. Det var ingen som fick VG och bara 45 procent klarade tentan, så jag är riktigt nöjd med att jag klarade mig, hade känts jobbigt att göra omtenta i augusti. Så nu har man klarat första året och nu återstår bara ett..:)

Nu ska jag ner och äta nåt och sen titta på lite tv och vänta på älskling som kommer hem från malmö inatt. Jag har hört att han har köpt en liten present till mig för att jag klarade tentan. Jag undrar vad det kan vara..:) Men för mig är det en present bara att få träffa honom. Sen vi kom till Väsby så har vi verkligen jobbat om varandra.. Vi har i princip träffats i dörröppningen varje dag..
Lyckan av att han kommer hem inatt blir dock inte lång den heller eftersom han troligtvis åker direkt till jönköping för att jobba. Men en liten puss kanske man kan lyckas få iaf..:)

ha det gött!!
kramar

Ojojoj.. snacka om bloggpaus...

Förlåt kära läsare för detta extremt långa uppehållet från uppdatering.
Förra fredan var de tid för den sista tentan innan sommarlovet.
Socialrätt var ämnet och jag får resultatet senast nästa fredag. Efter tentan väntade grillning och fest med klassen. När jag kom hem efter 4 timmars skrivande så satt älsklingen hemma och jag tror att han läste mina tankar då han passande nog välkomnade mig med ett glas vin med jordgubbar.
Känslan jag hade efter tentan var riktigt konstig. Det var någon blandad känsla mellan "skönt att tentan är över", oro över resultatet, skönt med sommarlov och ibland ploppade det upp saker som jag glömde skriva med på tentan. Alla de här känslorna resulterade konstigt nog i att jag blev extremt partysugen.
Grillningen var riktigt mysig och festen hos Micke likaså.
På lördan packade jag och älskling ihop inför sommaren och åkte sedan mot vårat hem under sommaren.
Så nu är vi i Väsby och jag har börjat jobba.
Nu har jag blivit förkyld och ligger nerbäddad i sängen med feber, så det var lite jobbigt att jobba idag, men nu har jag två lediga dagar på mig att bli frisk innan jag ska spendera hela midsommarhelgen på jobbet.
Nu har jag inge ork att skriva mer, men jag ska försöka skriva imorn..
ha det gött.. kramar

Nu är det nära...

Nu sitter vi och väntar på att matchen ska börja.. Lite nervöst är det..
Det blev tippning på matchen så nu är det bara att hålla tummarna...
Vi har precis varit och spelat brännboll.. Jag fick ett mess av Micke när jag låg hemma och tog det lugnt efter skolan. Tvåorna skulle ha lite grillkväll och lekar så vi drog dit och spelade lite brännboll, vilket var skönt med tanke på att jag låg och räknade ner minuterna till matchen skulle börja.. Så nu har jag fått lite tid att ticka och  nu är det bara minuter kvar...:)

Hoppas att ni alla håller tummarna för Barca..!! :)

Natta... Grattis gumman.. Jag är riktigt stolt över dig!!!

Kramar

Morgonpigg...

Jag undrar vad som har hänt med mig. Oftast när klockan ringer på morgonen så ställer jag om den för att sova längre, och jag går inte upp förrän det verkligen börjar brinna i knutarna.
Men... Idag vaknade klockan 6 helt pigg och vaken. Istället för att somna om som jag i vanliga fall skulle ha gjort så gick jag upp och duschade, satte mig för att titta på the voice en stund och nu sitter jag här helt klar för skoldagen och hinner till och med blogga..??? Gud vad härligt...
Ikväll är det champions league final som jag spänt går och väntar på... Jag funderar på att spela på matchen, men jag velar så mycket fram och tillbaka. Ena dagen är jag helt säker på att Barca kommer ta hem segern och därmed trippeln, för att nästa dag vara lite osäker och faktiskt erkänna att Man U kan ha chans att vinna. Det här får mig att inte vilja spela på matchen eftersom att jag självklart skulle tippa på en seger för Barca, men om då Man U skulle gå och vinna så skulle jag vara arg på mig själv för att jag "visste" att det skulle bli så.... hmm.... Jag låter älskling avgöra...
Det är bra med honom.. Om jag vill något, men inte är helt säker så frågar jag honom och han har oftast raka svar..
Igår var det raka svaret dock inte till min fördel då jag messade en bild på en bikini som jag blev kär i, jag frågade vad han tyckte och då skrev han : Jag tycker att du har en jättesnygg bikini redan och att du bör tänka på ekonomin...???
Det var verkligen inte det svaret jag ville ha... Jo, visst.. jag har en jättefin bikini.. men nu kommer sommaren och ska jag då springa runt med en och samma bikini hela tiden??? Man måste juh variera lite..
Men men.. han har väl rätt om det där med ekonomin då....
Nu ska jag kila iväg till skolan.. det börjar närma sig sitt slut nu.. Vi har slutseminarier nu och idag ska jag och min grupp redovisa vårat arbete.. Sen är det bara tentan kvar och sen blir det bye bye K-berg för ett tag...

Ha det gött!! kramar

Bloggtorka...

Jaa.. vad säger man.. Det har inte varit nå uppdatering här på ett tag..
De flesta som läser här vet nog att det har funnits skäl att prioritera annat..
För övrigt har jag inte haft någon vidare lust att blogga.. Det har känts ganska oviktigt..

Nu tänkte jag ändå blogga lite för att visa att jag inte har glömt bort bloggen....
Dock är jag fortfarande inte särskilt motiverad på att skriva om nåt,  men jag kan berätta om helgen iaf..

Mamma och Christer var här i helgen och då vi kände oss tvugna att hitta på nåt att göra så beslutade vi oss för att åka och paddla kanot.
Vädret skulle vara kanonfint, men som vanligt kunde man inte lita på smhi, så vi blev djupt besvikna när vädret inte alls var som vi hade hoppats på.
Man kan säga att jag påmindes om varför jag lovade mig själv att aldrig paddla kanot efter min och Bagels kanotfärd i Thailand.
Det var inte alls kul att paddla.. Hade det varit fint väder så kanske det hade varit mysigt, men nu var det mest tidsfördriv.
Vi paddlade en stund innan vi gick i land på nån liten ö för att njuta av våran picknick.
Väl i land tar jag mig ett djupt andetag, men ångrar mig snabbt när jag till min fasa upptäcker att nåt djur har flugit rakt in i min hals under dem få sekunderna jag öppnade munnen för att dra in frisk luft. Jag får akut hosta som blandas med kväljningar och jag kunde konstatera att insekten inte ens hade vett att flyga in i rätt strupe. Efter fem minuters hostande så lyckas jag hosta upp insekten och det visade sig vara en mygga.. Extremt äckligt!!!!
Vi åt upp vår picknick och hoppade i kanoterna igen.
Vi åkte i två kanoter vilket kanske är logiskt med tanke på att vi var fyra pers. Men helt plötsligt ropar mamma från deras kanot och jag ser att hon pekar ner i våran kanot. Jag tittar bakom mig där hon pekar och hinner knappt reagera på vad jag ser innan jag inser att jag har hoppat framåt i kanoten och klamrat fast mig i fören för att inte trilla i vattnet. En stor spindel hade tagit snålskjuts i våran kanot och jag skriker och hotar med att jag minsann tänker hoppa i vattnet om spindeln inte tas bort omedelbart. Även om det bara tar några sekunder innan Göran får fatt på spindeln så känns det som en evighet och jag skriker åt mamma att jag tänker hoppa i deras kanot. Jag var precis beredd på att hoppa över när göran meddelar att spindeln har tagits bort. Ni som har paddlat kanot vet att dem inte är särskilt stabila och oddsen för att kanoten hade vält var nog ganska höga, men det var ingenting jag brydde mig om i stundens hetta..
Vi avlutade kanotdagen med en tur på gokartbanan för att sedan gå till "två kockar" för att äta middag.
Det var skönt att hitta på något med tanke på att jag de senaste dagarna levt som i en kupa och mest önskat att tiden ska rinna iväg...
Bagel var här i veckan och vi diskutterade att det var ganska tragiskt att vi spenderade dagarna genom att titta på klockan och önskade att tiden skulle gå fortare. Som tur är så är det bara ett tillfälligt tillstånd så nästa gång Bagel kommer hit så kommer vi önska att tiden står still..

Hmm.. jag märker nu att detta inlägg har skrivits helt utan engagemang eller känsla, men nu vet ni i alla fall att jag inte har slutat blogga..:)

Ha det bra allihop och ta hand om er och varandra!!
Kramar

Lite filmklipp på Tingeling som leker...


Hmm.. skäller hon eller???


Tidigare inlägg
RSS 2.0