Berry Loves Bagel

Jag sitter och pluggar lite och läser en bok som ingår i kurslitteraturen.
Boken heter "bära eller brista" och handlar om kommunikation och relationer i arbetet med människor. Just nu läser jag ett kapitel som verkligen får tankarna att rusa iväg, så jag kände för att dela med mig lite av tankarna och uppmana er, mina trogna (och icke trogna) läsare, att fundera lite på detta :)
Kapitlet handlar om att vara sig själv och hur man ska förhålla sig till sig själv för att på bästa sätt kunna hjälpa andra.
Kan man hjälpa andra om man inte känner sig själv?? Känner jag mig själv?
Finns det någon skillnad mellan:
* Den du är
* Den du tror att du är (så som du ser på dig själv)
* Den du utger dig för att vara inför andra
Jag tror, eller jag snarare vet att om jag skulle beskriva mig själv som person (så som jag ser på mig själv) så skulle den beskrivningen se helt annorlunda ut än hur mina vänner eller min familj skulle beskriva mig.
Helt spontant så skulle det självklart vara så att man ofta är väldigt självkritisk och inte alltid så generös med positiva beskrivelser av sig själv :)
Men kan det vara så att man inte känner sig själv tillräckligt bra för att vara den som vet bäst om hur "jag" är som person??

Det är värt att fundera på :)
Nu ska jag återvända till läsningen :)
Snart kommer förresten smeknamns presentationen dra igång, men efter att ha börjat på den första så kan jag tala om att det inte blir en kort presentation :)
ha det gött!! kramar